26/27/8-10

under köksfläkten har det runnit mycket vatten under broarna. nätter blir mer och mer från helger till veckor, och på så sätt till månader.
dan viktor, the guild, zigenarmusik och folk. några månader har gått sen jag började smutta på finwhiskeyn. än har jag inte rört någon fincigarr. har inte funnits läge. imorgon sker ett farväl till en av mina närmsta vänner som ska flytta till kalix, men det är lugnt. man börjar bli ganska van vid det nu att ens närmaste far iväg, det är väl inte förens då man inser hur mycket dom betytt för en.
nog för att jag ville växa upp lite för snabbt och nog för att alla vill det. nog för att alla kommer förbanna sig själva för att tänka så efter. och jag är precis som alla andra. vilket är precis det jag alltid spekulerat i, på samma sätt som att alla är unika är alla precis som alla andra. det tanken och balansgången gräver en än, fem år efter allt satte fart. på samma sätt som att människor förändras så som motsatsen.
jag kan dock ej skriva längre, föll för trenden och lämnar tomma ord i intet i väntan på silverpilen som aldrig kom. röda linjen är avstängd igen.
chansen finns att jag flyttar ut med norra pendeltåget igen för en stund. klagar inte dock. mat på bordet, pengar på fickan och ett hälsosamt leverne. kanske just det en annan behöver.
för bara ett halvår sedan skulle jag flytta till götet, bli skomakare och leva lycklig tills jag dör. nu har jag världens bästa jobb och kan inte va mindre nöjd. kylskåpsfläkten lägger av och konstaterar att lars demian är ett musikaliskt geni. när magkänslan sviker en finns dock bara den man kan lite på. den börja surra igen som om den spinner. fegt att tro på sånt kanske. nu dricker jag glaset ur och tackar för mig.