11 02 09

Visste du
Att jag har svårt för whiskey men lätt för rom?
Visste du
Att jag hatar lakrits och snor citat?
Visste du
Att jag har tvångstankar om indiska butiken och har svårt för att svälja?

Jag lever. För dom som undrade. Inte för att det är någon annan än mina kära vänner som ramlar in på den här "bloggen" då och då.
Dom vet ju redan att jag lever, eller? Med alla multimedia prylar, datamojänger och microvågsugnar som finns med i min vardag kan man ju tycka att jag borde vara så effektiv och faktiskt få en massa fritid över.
Men det blir det inte.
För varje mer grej jag hinner med på en dag så ramlar det alltid in dubbla antalet punkt på dagens "Ska göra" lista.
"Välkommen till livet" får jag höra varje fredag innan jag skämmer bort mig själv med veckans första öl.
Nu vet jag att jag är väldigt bra på att klaga på onödiga saker och att det finns tusentals som skulle vela ha det som jag. Det betyder dock inte att dom inte skulle klaga över det som jag gnäller om nu om dagarna.

Senaste året har jag lärt mig mer än väntat. Eller så har jag inte lärt mig någonting alls. Det beror på hur man ser det.
I och med att hela 2008 bestod av att dränka det mesta och lite till, leta ursäkter och sorger, fira vardagen och till sist varje namnsdag ledde till ett ganska osunt leverne. Men jag är bara 19 en gång.
Jag är bara jag en enda gång.
Och man ska ju ta vara på allt, även det man inte vill ta vara på. Men man ska känna att man lever.
Väldigt mycket män just nu.


Men jag har lärt mig att ta vara på ögonblick. Och faktiskt uppskatta det där.. tråkiga mycket mer.
För varje dag som går låter jag mer som Gustav Svensson i Svensson Svensson. Men jag kan inte rå för att han är den enda puräkta svensken med de rätta värderingarna och fortfarande har heder och moral i ryggraden.
Jag har lärt mig hur mycket jag tål. Vart gränsen går. När jag ska bli arg.
När jag ska hålla tyst. Att jag inte är så jäkla stark som jag var förut.
Att sport och motion borde räknas in som tortyr.
Att det faktiskt är väldigt skönt att ha tråkigt.

Under hösten 2008 så var allt som kallades för hopp och tro ganska.. utdött. Eller snarare utrotat i det som kallas för själen. Svårt för att känna, svårt för att skratta, svårt för att va arg, svårt för att va ledsen. Svårt för att vara någonting alls. 2008 skulle ju bli året då allt hände! Vad hände egentligen?
Nu är jag bortskämd, en massa hände. Jag tog studenten. Skaffade jobb. Tog en rejäl funderare över mina värderingar.
Blev besviken på mig själv då jag tycktes inte vara den människan som kunde ha värderingar och moral. Att nästan allt var bara ett medvetet skådespel, inget av sig själv och faktiskt.. Sant?
Jag märker redan nu att det jag försöker förklara kan inte förklaras med ord kommande från mig.
Men ja. Jag har ju faktiskt inte skrivit på ett bra tag. Kanske för att det inte hänt något. Kanske för att det hänt för mycket. Kanske för att jag faktiskt inte kunnat avgöra om något är bra eller dåligt.

Vad är anledningen till varför jag skriver just nu?
Kanske för att vi skålade på nyår och söp för ännu ett år rakt åt helvete.
Men vad kan jag säga om 2009 än så länge? Som med allt annat så går det aldrig som jag förväntar mig.
Här har man bävat för skitår helt beroende på arbete och pengar.
Så börjar det med att jag har svinkul, går jämt runt med ett leende på läpparna och hittar på något nytt varje helg?
Och jag börjar känna igen mig själv igen. En Adam som legat i dvala i snart 3 år.
Den Adam som faktiskt tänker lite igen och inte bara dricker för att nästa onyktra helg ska komma snabbare. 2009 har börjat.. förvånansvärt bra och jag gillar det. Det var länge sen något gick bra för mig och att jag själv faktiskt tyckte om det och ansträngde mig för att få det att förbli så.

Jag anar att det hör till med att växa upp att man faktiskt inte kan göra vad som helst och bara skita i vad som händer. jag är ju trots allt en människa som vill göra, säga och se saker och ting. Inte bara låta allt rinna förbi och vakna upp om 20 och undra vart fan min ungdom tog vägen.

Att jag tycker om allt just nu är ingen hemlighet.
Ge mig författarnas blod.