Jag åkte in till stan för att tumma på några vinyler, men lät bli att slå till så jag skulle ha något att kunna gå och tumma på senare i veckan. Inte för att jag är den som klagar, jag har det så bra ställt.
Men att tampas mellan alla skäl i världen kontra inga alls gör en ganska likgiltig.
Och varför ska jag klaga på det, jag har det ganska bra jag.
jag använde halva lönen på att byta ut garderoben, som att se hösten som en start på något nytt och fräscht. Som man gör efter varje helg, varje månad, varje år.
Men ett favorittidsfördriv går inte att köpa för pengar.
Det råder stiltje i mitt bröst, och jag är inte ensam över det.
Varje år svär jag på att jag stannar inte en vinter till i denna stad, det är ett brutet löfte redan jag innan svurit på det.
Det värsta är att mitt bröst skriker skriv medan huvudet säger nej.
Inga sanningar att upptäcka idag, för det finns inga fler frågor.
And Im lost at the bottom of the world
1 kommentar:
...tumma på vinyler är aldrig fel!
Skicka en kommentar